Jag ska inte gå loss på förlagens sätt att hantera inskickade manus. Jag vet varför det ser ut som det gör och jag har ingen bättre lösning.
Men det finns något väldigt frustrerande med att få tillbaka en standardrefusering. Det är som ett icke svar förklätt till ett svar. De vill inte ge ut min bok. Tydligt och utan omskrivningar. Nej. Punkt.

Inom mig virvlar alla frågor jag vill ställa, utan att kunna komma ut.
Har ni läst manuset? Vem har läst det? Tycker den personen inte om den sortens berättelser? Resten av förlaget då? Hade en annan lektör uppskattat manusets kvaliteter? Söker förlaget något annat just nu? Vill de bara ha feelgood, eller deckare? Kort sagt: hur nära var jag?
Det får jag aldrig veta. Det kan lika gärna ha varit ett nästan ja, som ett aldrig i livet.
5 refuseringar hittills, 8 förlag kvar. Hoppet lever – åtminstone om en lite utförligare refusering.

Får jag nej från de återstående, kan jag kontakta några mikroförlag som kanske kan vara intresserade, innan jag ger ut den själv. Hybridförlag känns inte aktuellt, jag tror det kostar mer än vad jag får ut. Målet är bara att trycka ett litet antal och ge bort till vänner och familj, sen kan jag fortsätta fokusera på nästa manus (som jag redigerar nu). För ge upp hade jag inte tänkt.