Nu är den inskickad!

Tack vare målmedveten redigering under det senaste året är jag äntligen i mål med ”Vi som blev kvar” och den olidliga väntan har börjat. Manuset är jag nöjd med, även om det ibland blir plågsamt uppenbart att det alltid går att förbättra en text. Jag har siktat på en hög, men realistisk nivå och om förlagen inte nappar kommer jag så småningom ge ut den på egen hand.

Resurserna jag lagt på att anlita en lektör känns välinvesterade och har varit en lärorik upplevelse på många sätt. I början redigerade jag lite här och där, när jag fick tid över, men det kändes inte som att jag kom framåt. Men med en tydligare plan gick det lättare. Här är en sammanställning av fem-stegs-metoden som jag använt mig av:

1. Läs och stryk. Rensa bort allt onödigt och fokusera berättelsen.
2. Ändra, flytta och skriv om. Gå igenom dramaturgin och undersök om scener och kapitel kommer i rätt ordning. Klipp och klistra, skriv till eller skriv om scener.
3. Redigera dialogerna. Läs högt och se till att de känns naturliga. Fundera också på om undertexten och karaktärernas motivation fungerar.
4. Fixa prosan. Fokus på rytm, ordval och meningsbyggnad för att säkerställa att texten gör det den ska, att den känns konsekvent och tydlig.
5. Stavning och grammatik: Rätta stavfel, grammatiska misstag och andra små detaljer som kan påverka läsupplevelsen.

Tanken är att man ska göra större ändringar först, ändringar som kommer påverka de efterkommande stegen. Sen går man ner på finare och finare detaljer tills man bara sitter och lägger till och tar bort samma kommatecken en hel eftermiddag. 

För mig gick mycket tid åt till att tajta till sega scener och intensifiera de scener som för handlingen framåt. Jag jobbade också en hel del med karaktärerna och deras inbördes relationer. Det är ett tjockt manus med många karaktärer, men det är – mycket tack vare min lektör och metoden ovan – inte så spretigt som man skulle kunna tro.

Nu är manuset i alla fall på väg till förlagens nålsögon. Jag vet att chansen är liten och att det är litegrann av ett lotteri, men chansen finns, hoppet lever. Framförallt är jag väldigt nöjd och stolt över att jag kommit så här långt. Hurra för mig och för ”Vi som blev kvar”.