Jag har jobbat med Motion Design i tjugo år och har under den tiden varit med om dess uppgång och fall. Idag är rollen borta från många produktioner och framtiden ser osäker ut. 

Jag började jobba med Photoshop ungefär när version 5.0 släpptes i slutet på 90-talet. Jag lärde mig AfterEffects något senare, kring 2003-2004, då i version 6.0. Sedan dess har jag gått igenom mer än ett par versioner. Jag har jobbat med små konstnärliga projekt, med vilda start-ups, på TV-bolag och på stora byråer med stora projekt för globala kunder, som Volvo, Skanska, Scania, Atlas Copco, AstraZeneca, Electrolux, Husqvarna, mfl. Mina arbetsmetoder, verktyg och tekniska förutsättningar har hela tiden blivit bättre, likaså har kundernas förväntningar blivit högre.

Efterfrågan på motion graphics har inte minskat, men tiden det tar att producera har minskat.

Redan innan jag gick på Hyper Island, 2008-2010 jobbade jag med formgivning, först som konstnärsassistent och scenograf, sedan som grafisk formgivare på TV. Det var en perfekt kombination av bild, musik och berättande, som täckte in mina intressen bra. Motion Design var inte ens ett begrepp då, i alla fall inte i Sverige. På TV kallades det grafiker, vilket kanske är korrekt, men som ändå mest låter som något som har med blytyper, etsningar eller träsnitt att göra. När jag gjorde min praktik på B-Reel 2010, kallades det Motion Graphics Designer, eller Motion Designer, men ofta gjorde vi mycket annat postproduktionsarbete också, som compositing, animation, vfx och andra mer specifika arbetsuppgifter.

De senaste åren har något hänt i branschen, eller snarare förutsättningarna för motion designers har förändrats. Nej, jag menar inte AI, vilket är nästa stora disruptor, och inte bara för oss som jobbar med motion design, jag menar något som kommit smygande och som gjort mitt jobb både enklare och svårare.

I takt med bättre hårdvara, enklare gränssnittt och ett växande community med tutorials, presets och plug-ins, blev motion design mer tillgängligt. Med allt fler förfrågningar från kunder om rörliga logotyper och mer avancerade animationer och grafik utvecklades motion designerns roll snabbt. 

I början på 10-talet var vi på B-Reel verkligen i framkant och tänjde hela tiden på gränserna. Jag jobbade med ett stort lanseringsprojekt för glassen Magnum Gold åt Lowe Brindfors. Vi byggde en sajt tillsammans med ILP, där man kunde ladda upp ett foto på sig själv och skapa en interaktiv heist-film där det såg ut som om man själv spelade mot Benicio del Toro. Kampanjen var lyckad och vi bröt ny mark, både tekniskt och i fråga om storlek på projekt.

Två- tre år senare började mina söner göra roliga videoklipp med hjälp av appar där man kunde sätta in sitt ansikte i olika filmklipp och lägg på olika ljudspår och texter. Det var visserligen bara skoj-appar för barn, men jag förstod direkt hur svårt det skulle bli att fortsätta bryta ny mark på det sättet vi gjort på B-Reel.

Efterfrågan på motion graphics har inte minskat, men tiden det tar att producera har minskat med hjälp av halvfärdiga lösningar och enklare produktionsmetoder. Det finns fortfarande mycket att göra för specialisterna inom 3D, avancerad vfx och compositing, men merparten av det jag gjort under mina tjugo år i branschen; namnskyltar, vinjetter, bildspel, textanimationer och infografik görs idag av redigerare eller innehållsproducenter. Professionella motion graphics presets finns idag inbyggt i även de simplaste redigeringsprogrammen och apparna, (som tio-åringar ibland hanterar mycket bättre än vad jag gör).

Yrket, så som det såg ut tidigare, är i stort sett borta och det är lätt att bli bitter och drömma sig tillbaka till den gamla goda tiden, när vi hyllades som digitala magiker och var efterfrågade överallt.

Idag är det svårt att få jobb som renodlad motion designer. Behov har förändrats, andra roller har tagit över våra uppgifter och många kunder tillgodoser sina komunikationsbehov själva med en hyfsad iPhone och ett par appar.

Jag har inte fokuserat på att bli en smal expert som sitter i prostproduktions-pipeline och gör en enda sak, som colorister, ljussättare, animatörer eller rendarare gör. Min drivkraft har alltid varit densamma, att designa och skapa något som kan kommunicera en tanke eller ett budskap, oavsett om det är en poster, en sång, en film, en animation, ett spel eller en text. Tekniken har alltid varit underordnad och föränderlig. 

Magnum-kampanjen jag jobbade med på B-Reel byggde på ActionScript och Flash, som inte ens existerar längre. Många av de tekniker jag utvecklat under åren är fullkomligt överflödiga idag. Men behovet av genomtänkt design och intresseväckande kommunikation kommer alltid existera.

En bra berättelse är alltid en bra berättelse, den blir aldrig överflödig.

Och hur var det då med AI?

Jag har tagit upp det i tidigare inlägg, men eftersom utvecklingen går så snabbt har jag inga förutsägelser att komma med, förutom att: generativ AI och LLM:er kommer förändra hur vi jobbar, hur samhället fungerar och hur vi definierar arbete.