Jag går just nu en kurs på Berghs för att pigga upp mina Copywriting skills. En givande upplevelse hittills, med vettiga övningar och bra upplägg på föreläsningar och workshops.

Här är en av veckans skrivuppgifter:

8) Skriv en text där första ordet börjar på a och sista ordet slutar på ö. i morgon ska du skriva en text där första ordet börjar på b och sista ordet slutar på ä. I övermorgon: från c till å o.s.v.

Satt uppe alldeles för sent och jobbade och min vana trogen, läste jag inte instruktionerna så noga! Istället för ett kort stycke om dagen blev det en sammanhängande, om än lite märklig historia, där första meningen börjar på A och slutar på Ö, andra meningen börjar på B och slutar på Ä, sen C och Å, o.s.v. HELA ALFABETET IGENOM. 

Jag kom ur kurs, drev iväg, hittade tillbaka och insåg alldeles för sent attt jag misstolkat hela uppgiften. Nåja ganska nöjd med resultatet ändå:

Alf bodde ensam på en ö. Båtar på väg mot avlägsna äventyr passerade ofta på det stormiga havet, men inne i viken där Alf byggt sitt hus var det mestadels lä. Cirrusmoln svepte förnöjsamt över himlen som tidigare på morgonen varit helt grå. Det var långtråkigt i huset och Alf försökte jaga ledan på flykten med experimentell jazz.
Efter en stund – och mycket tack vare musiken – gled tankarna iväg till hans återkommande dröm om att fly. Fly från allt och alla; från ön, från världen, bara sticka iväg och leva livet till max. Genast steg hans livslust, han log, höjde volymen och började planera sin flykt, en sista show. Han såg sig om i rummet och begrundade sitt liv. Inget kunde stoppa honom nu. Ja, jävlar vad förvånade de skulle bli, han kunde nästan inte hålla sig för skratt.
Katten skulle han sakna förstås. Lite vemodigt skulle det bli att lämna huset också, men ska man leva livet till max måste man räkna med förluster. Man måste vara bestämd och smart, inte enfaldig som hans kusin, som var känd för sitt låga IQ.
När Alf kommit så långt i sina funderingar tog det plötsligt stopp. Om han bara kunde få lite ro. Planerna tycktes med ens sakna rim och reson. Quickfix i all ära, men att bara lämna allt skulle inte lösa hans problem. Riktigt så urtråkigt hade han ju inte, och fly, det lät lite drastiskt, det kunde han väl inte göra, inte sådär oplanerat i alla fall. Särskilt modig hade han aldrig varit och brukade i normala fall inte bete sig som en fullkomlig tok.
Teet hade blivit kallt och Alf gick ut och ner till sin lilla kaj. Ute på havet stävade båtarna förbi. Vågorna gav en segelbåt en tuff match. Weekendseglare som sökte äventyret och faran på det öppna havet, men som, hur fria de än kände sig, visste att de skulle sitta där på kontoret igen på måndag. Xantippa stod det skrivet med blåa bokstäver i båtens akter, vilket sägs vara namnet på Sokrates grälsjuka fru, ett stycke oanvändbar information som av någon anledning fastnat i huvudet på Alf.
Ynkligt att tro att han skulle kunna lämna allt bakom sig sådär, han var bara en drömmare, det kunde ju alla se. Zoomar man ut, blir bilden ännu tydligare; Alf skulle aldrig mer komma därifrån, han är en sån som dör ungefär där han blev född. Åren hade bara kommit och gått och Alf hade aldrig riktigt haft någon plan, han hade bara anpassat sin historia lite ad hoc. Även om han ibland kunde drömma och längta, var det alltid något som tog emot, som om han levde i en snöglob. Ön var hans värld och huset hans hem; så skulle det förbli tills han åter var jord och aska.

Lärdom? Ja, noggrannhet är viktigt – ibland. Men om man vill ta sig förbi den där första idén, kan det bli intressant om man misstolkar uppdraget en aning. Så länge man är villig att komma tillbaka till kunden med något fantastiskt som de inte bett om.

För övrigt tycker jag att Mikael Roséns bok, som är obligatorisk kurslitteratur, är givande och konkret, med många bra exempel som fortfarande känns relevanta.