Jag skriver för att förstå världen och har alltid dragits till de stora frågorna om verkligheten, framtiden och det mänskliga psyket, men också till det vardagliga och de små sprickorna när livet ställs på sin spets.
Tänk-om-scenarier och alternativa verkligheter har alltid fascinerat mig och jag har alltid konsumerat post-apokalyptiska berättelser. När jag går i matvarubutiker, eller köpcentrum brukar jag leka med tanken att om hela samhället gick under nu, vad skulle jag göra, vad skulle jag plundra, vad behöver vi för att överleva egentligen?
Jag älskar genren, men blir störd av att det alltid är en ensam, ofta manlig hjälte med omänskliga förmågor och skjutvapen som räddar dagen – oavsett om undergången orsakats av kärnvapenkrig, utomjordingar, pandemier eller zombier.
Så jag ville göra min egen tolkning av jordens undergång.
”Vardagssysslor och rutiner blev vapen mot kaoset. Det måste vara en universell tillfredsställelse att överleva på egen hand, att sörja för sitt eget varande, att vara sin egen.”
Ur Av allt vi förlorade, 2025
De bästa postapokalyptiska berättelserna handlar om hur människor går ihop och samarbetar och där själva katastrofen – förlusten av det moderna samhället – är antagonisten.
Jag tror att människor alltid funderat över undergången, på samma sätt som vi alltid funderat över döden. Det fascinerar oss, skrämmer oss och på något sätt förbereder det oss på att det verkligen kan hända. I oroliga tider är det kanske ännu mer lockande. Jag vill påminna mig själv om vad som är viktigt, vad som verkligen betyder något och hur skört allting är.
När jag var ung läste jag en bok som heter Måndag klockan tre, som handlar om en man som överlever en atombomb över centrala Stockholm. Jag har för mig att det var så realistiskt beskrivet och i kombination med att det hela tiden var i bekanta miljöer, som dock blivit totalraserade, gjorde starkt intryck på mig.
Sen finns det massor av bra post-apokalyptiska berättelser, både äldre och nyare, både film och litteratur. Jag tycker Vägen är en fruktansvärt bra bok, filmen är nästan lika bra. Station Eleven har en helt annan ton och skapar effektivt en helt ny värld efter undergången. Ja, jag kan prata i evigheter om det här.
Lämna ett svar